När jag var i London senast var den tre timmar långa Q&A efter dokumentären såklart fullbokad så jag väntade. Och har väntat och väntat. På vad, undrar jag nu.
Som titeln avslöjar är detta alltså en dokumentär om Woody Allen och inget för icke-fans. Man behöver vara ganska inbiten för att ens lite tycka om detta. Det är upplagt så att vi får höra Woody själv diskutera sin karriär, samtidigt som kollegor till honom genom alla 40 år berättar, samtidigt som det visas klipp från filmer, tv-shower och standup-scener. Det kommer ljusglimtar då och då, den allra glittrigaste är när vi äntligen får se hans mamma i ett klipp som Woody själv filmat för ett antal år sedan. Hon försöker med all kraft hon har att beskriva sin son och det blir bara så... fel. Precis som man tänkt sig! Och som Woodys syster säger "han var fel barn till de föräldrarna". Det var detta jag var ute efter, och jag fick en halv minut av det.
Var är de psykologiska aspekterna? Var är referenserna till psykologisk, filosofisk och existentiell litteratur som jag vet att han är mycket intresserad av? Varför nämner de inte något om att han bearbetar sitt liv, sin karriär och sina misstag i sina filmer? Varför får vi veta fakta som jag kan googla mig till?
Men som sagt, ljusglimtarna blir desto ljusare. Som när Woody berättar att han, när han var 5 år, blev medveten om sin egen dödlighet och upplevde att livet aldrig mer blev sig likt. Han blev deprimerad och förstod inte meningen med livet och har kämpat med det sedan dess. "Jag är starkt emot döden", säger han vid flera tillfällen. Och det är ju så vi känner honom, en person som upplever misslyckanden och meningslöshet i vad han än gör. Sådana personer kan unna sig att ha humor. Och det är precis DET jag vill veta mer om.
Scarlett Johanson, Sean Penn, Naomi Watts - alla säger de totalt förväntade saker om sin favoritregissör. Den enda som egentligen sticker ut lite är hans första kärlek - Diane Keaton.
Jag kommer inte att betygsätta denna dokumentär. Det känns för svårt, kanske för att jag blev besviken.
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar