Tarantino har en sjujäkla fantasi, det är så sant. Och han har hittat sitt sätt att sublimera sin perversion, vilket är bra. Annars hade han troligtvis varit en betydligt mer läskig människa. Och han har kul, och människor runt honom verkar ha kul. Det är det jag gillar bäst med både Tarantino och Allen, de får sina skådespelare att leva.
Tysk soldat letar judar gömda i Frankrike. Några hittas under golvet hos en familj på franska landsbygden och den enda som lyckas fly är en dotter, Shoshanna. Hon lever senare i Paris, (som är invaderat av tyskar) äger en biograf och träffar en tysk soldat som förälskar sig i henne, trots (eller på grund av) hennes totala ointresse. En tysk biopremiär ska därför äga rum på Shoshannas (eller Emanuelle som hon nu heter) biograf och, som ni förstår, är hämnden ljuv. En amerikansk-judisk specialstyrka bestående av åtta soldater (the basterds) härjar och samlar på skalpar från tyska soldater. Alla Tarantinoälskare vet att han måste ha med ett litet smutsiga gäng i varje film.
Men det är ju inte innehållet, det dialogen. Den är noga genomtänkt och den levereras med elegans och retorisk korrekthet. Den byggs upp som en noga uttänkt dansföreställning där någon smart person räknat ut precis när publiken blir trött och behöver en kick och när de behöver slappna av och bara titta. Precis så gör han. Ooohhh, man vet att ju längre dialogen får gå och ju konstigare den blir, desto mer brutalt kommer det sluta. Ett förlösande crescendo.
Goebbels alltså, de bästa scenerna är med den filmälskande kulturministern Goebbels. Inte för att han är en fin man utan för att hans karaktär är helt galen på ett helt sinnessjukt sätt. Det blir ganska komiskt. Han är så sorglig där han sitter bredvid sin påtvingade älskarinna/tolk och tror sig vara en man och sekunden efter blir upprörd som ett litet barn och sparkar i marken för att han inte får leka med de stora pojkarna.
Och, jag ska inte glömma språken. Det slängs hejvilt med tyska, franska, engelska och italienska och det är så skimrande vackert.
Betyg: 4-/5
/Helle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar